Nu släpps bomben! Vägen till…
Nu är det äntligen dags att avslöja vad min nya utmaning kommer att vara de kommande åren. Och tro mig det här är en utmaning av dess like.
Med tanke på att vintersport har funnits som intresse i släkten sedan länge och jag inte har direkt utmanat mig tillräckligt i detta så kom idén (genom ett möte med Patrik Ojala) att jag ska satsa på att komma med till Paralympics 2022. Det som jag kommer satsa på är alpin skidåkning och för att vara specifik så kommer det bli slalom och storslalom.
Det är med stor känslosamt intresse som jag gör detta då det fanns (och finns) människor i mitt liv (familj och släkt) som jag vet älskar vinteraktiviteter och jag tror att dom är stolta över mitt val av utmaning oavsett om det finns med på jorden eller vakar över mig där uppe.
Mina tankar:
Ja vad ska jag säga, jag är sjukt taggad och givetvis vettskrämd över vad jag ska göra. Visst jag känner mig säker i backen men jag har inte tävla innan så det kommer bli en utmaning av dess like. Jag har oerhört stöd av människor i branschen och uppslutningen redan är enorm om jag vill ha träningshjälp eller om jag behöver boende på olika orter under träningen så finns det plats för mig.
Klart att tankarna går också mot om benet kommer klara alla påfrestningar, men den som lever får se som jag brukar säga.
Skidklubben som jag har gått med i (7H paraalpin) stöttar mig till 100% och dom brinner verkligen för vad jag ska göra och finns som stöttning.
Jag har fått ta emot enormt fin utrustning av mina sponsorer Salomon & Hestra för att kunna träna och vara förberedd till vad som komma skall.
Har jag någon chans?
Ja, om jag ska lyssna på de som kan så har jag det. Visst jag är 39 år (imorgon) men medelåldern för idrottare i Paralympics är mycket högre än vad det är i t.ex. OS.
Det är så att jag har kontakt med svenska parasportförbundet och har pratat med förbundskaptenen för alpint i parasport och blivit erbjuden en plats för att träna och se vad man går för, och göra mig förberedd på vad som kommer.
Vad säger familjen?
Ja haha… första kommentaren från Mia var: -Kul att du hittar sånna utmaningar som inte tar så stor tid från familjen 🙂
Skämt å sida så stöttar man mig så klart men det kommer ju bli lite tid ifrån familjen under träningshelger mm.
Men vi gör satsningen som en familj och jag hoppas att dom kommer bli stolta dagen som jag står vid starten (hoppas jag)
Så vad händer nu då undrar ni? Jo jag tränar på som vanligt och jag väntar oerhört mycket efter snön. Jag inväntar lite saker som jag behöver för att kunna börja träna men jag tror att det kommer lite paket i veckan haha…
