Måste ta mig ur detta…

Jag är nere i en svacka igen. Orken och lusten till att göra saker är som bortblåst och det känns som om saker bara går fel hela tiden, eller så är det bara jag som har höga krav.
Gnäll gnäll gnäll. En massa gnäll. Men det känns som jag behöver gnälla av mig lite just nu och på något sett känns det som om här är enda stället jag kan avreagera mig på. Det är så i livet ibland som ni vet, det går upp och ner som en berg och dalbana.

Ups and downs – Jag har touchat ämnet tidigare, och då ur perspektivet att det är viktigt att inte hamna för djupt i de där downsen när man tränar och satsar på något, och kanske särskilt i en startup där man ju öser på rätt bra utan att man egentligen har fått nåt slags bevis på att man är bra och att man faktiskt kommer att få belöning för det.

Jag försöker att ha en väldigt klar och tydlig bild framför mig om hur min resa ska se ut, och jag försöker se det som en hinderbana, där jag redan vid start vet att det finns X antal hinder som jag ska ta mig över. Jag vet liksom att om jag inte möter några hinder så är jag inte inne på banan, och jag vet också att om jag inte tar mig över (eller under för all del) hindren så kommer jag aldrig att komma till målet.
Det här tänker jag extra mycket på när jag är inne i en svacka, eller när det känns svajigt. Det ska vara så här, annars är jag inte inne på banan, jag ska stöta på hinder – annars kommer jag inte att kunna komma fram till målet. Jag försöker se det ur ett större perspektiv där svackan som jag är i just nu bara är en liten (och nödvändig) del av resan. Och förmodligen en del som jag sen kommer att prata om och ha som ett kärt litet minne i hjärtat. Romantiserande? Kanske, men det hjälper. Testa!
När du är nere i en svacka – ta det! Och bara inse att det är så här det ska vara, du kommer att kämpa dig ur den…

Idag är det cykelträning som gäller så nu skall kroppen få sig en genomkörare 🙂