Livet är rätt överraskande ändå!…
Här sitter man på jobbet och funderar över livet i största allmänhet (samt kollar på MotoGP Träning2), hur det ter sig, vad som väntar bakom dörren och varför man hela tiden letar efter ursäkter att skjuta upp viktiga beslut till morgondagen.
Vi behöver alla bli vår egen mentala coach, vår egen vägledare som är precis som en omtänksam förälder som alltid kan och vill ställa upp. Att kunna lita på sig själv när saker och ting blir svåra är avgörande för utvecklingen av livskraft, livsmod och lust, något som vi ju alla behöver.
Har man upplevt många bakslag – eller tolkat dem så, är risken stor att de negativa minnesbilderna tillåts dominera tankevärlden. De sätter då gränser för vilka (lågt ställda) förhoppningar om framtiden vi vågar ha. Vad vi förväntar oss av framtiden hänger alltså samman dels med våra tidigare erfarenheter, dels med summan av dessa. Vare sig vi har summerat rätt eller fel! Tolkningar är ju tolkningar, och sällan sanningar.
Kanske har du egentligen varit en vinnare i en viss situation. Men någon annan satte reglerna den gången, någon som kanske inte visste bättre. Enligt denne var du istället en förlorare. I värsta fall lagras det minnet som ett misslyckande för dig själv, inte som ett minne av konstigt uppgjorda regler. Bilden måste då bli omvärderad och kritiserad.
Ett sätt att få kontakt med vad man blir upplyft av är att tänka tillbaka på en situation eller händelse då du njöt till fullo! En händelse när tiden kanske stannade, när du kände dig stark och fri eller skrattade så du kiknade, eller en situation där din prestation var på topp! En händelse du aldrig kommer att glömma. Beskriv den situationen! Vad gjorde du? Vad upplevde du? Hur kände du dig? Vad var det du gjorde som bidrog till att denna händelse blev så lyckad? Vilka egenskaper och resurser hos dig själv använde du? Vad kan du lära dig av detta? Kan du överföra dessa känslor, tankar och egenskaper i din vardag idag? På vilket sätt? Vad behöver du fokusera på och vad behöver du prioritera?
