Kebnekaise 2014 Holst Challenge del 3

Nu tänkte jag berätta om vår lilla resa som vi gjorde och hur det gick till (självklart inte allt för då skulle jag få skriva till nästa vecka).
Då kom vi till Nikkaluokta som ligger 60km norr om Kiruna och här slutar vägen, man kan inte åka längre med bil så det blev till att fixa i ordning våra väskor med det vi ville ha med oss, det gäller att bara ta det nödvändigaste för vi ska vandra 19km nu.

Vi märkte att terrängen var riktigt bra så allas kommentarer var: “det här blir ju inte så jobbigt”.
Och humören var riktigt på topp, alla var taggade till max.
 
Vi hittade lite fin natur och riktigt fina vattenfall i bakgrunden, det blev lite stopp på vägen men ändå inte alls så många som vi hade trott.
Efter ca 7 kilometer kom vi fram till båtplatsen där vi fick vänta på vår lilla transportbåt som skulle ta oss ca 6 kilometer så vi skulle slippa gå hela vägen. Och det var lite roligt då dom hade byggt upp sin egen lilla “Lap Dånalds” där mitt uppe i ingenstans. 
 

 Efter båtturen som tog ca 15 minuter så kom vi fram till en ny stig som skulle ta oss till fjällstugan.
Nu hade vi fått vila benen och fått i oss lite att dricka så nu var det full fart på oss igen.

 Efter att denna bilden togs så tappade vi Erik och Amanda då dom beslutade sig för att bara i bäcken som rann ifrån bergstopparna. Vilket ni själva kan förstå var inte så varmt, men dom gjorde det i alla fall.
Nu var vi bara 15 minuter ifrån fjällstugan och när vi kom fram så satte vi oss och vilade lite.

Sen blev det dags att gå in och fixa någonstans att sova. (det gick inte att boka något rum tidigare för det har varit fullt i en månad, men på grund av fjällsäkerhet måste dom fixa sovplats till alla) Så vi fick några madrasser att sova på uppe på ett loft, blev lite sällskapsresan varning haha.
När allt var klart gick vi och åt middag innan vi skulle på säkerhetsmötet.
Och på middagen hittade vi några roliga frisörer som hade vandrat dagen innan (och dom drog sådana historier så dom skrämde oss totalt). Vi hade planerat att gå tillbaka till Nikkaluokta efter vår vandring men när denna historien var slut gick vi och bokade helikopter tillbaka till dagen efter vandringen. 


Efter säkerhetsmötet så blev det till att gå till sängs (vilket var kl 21).
Och tro mig det var ingen som klagade på det för vi skulle börja vandra 07.15 dagen efter

När vi vaknade på Söndagen som var vår toppvandringsdag så var alla på riktigt bra humör.
Det blev inga bilder på första delen fö det var bara vanlig stig och det var inte så jobbigt, utan det jobbiga började vid det steniga partiet som skulle vara någon kilometer att ta sig över vilket var oerhört jobbigt för mitt ben då jag kom snett varannat steg så benet vek sig.

Det blev lite klättring också vilket kommer att visas längre ner här i bloggen då vi är på väg ner för vi hade lite problem med våra actionkameror just här och tro mig det var ingen idé att ta fram en systemkamera när man ska gå över glaciären samt klättra ca 100 meter upp i livlinor.
 
När vi väl kommit förbi glaciären (vilken för övrigt hade 200 meters fallhöjd om man skulle braka igenom) så fick vi stanna till och hämta andan, ta av hjälmar samt dricka lite vatten.

När vi började närma oss de sista etapperna så såg man vårt mål “toppen av Sveriges högsta berg”.
Vilken känsla det var, men det visade sig att det skulle vara längre dit än vad vi trodde.

Men till slut kom vi dit, vi hade vandrat 6 timmar för att nå detta.
Vi gjorde det vi bara hade drömt om (och som vi från början bara skojade om att vi skulle göra).
Vilken glädje det blev hos alla, nu stod vi uppe på toppen av KEBNEKAISE. 
     
Klart att våra guider Marcus & Maria skulle få vara med på en bild.
(för övrigt riktigt trevliga guider som gjorde varningen lite roligare).


Efter 10 minuter på toppen och så var det dags att gå ner.
Man var tvungen att gå ner ca 30 meter för man satt fast i en säkerhetslina hela tiden.
Men när den krokades av så var Mika inte sen med att vara först att åka på rumpan ner ca 50 meter, och vilken fart han fick upp. Så resten av gänget gjorde likadant (utom jag som inte ville skada mitt ben om jag skulle hamna snett).
 
När vi kom ner för toppen så var det dags för “lunch” och det blev mackor, choklad, soppa mm.
Inte direkt någon saftig köttbit om man säger så.

Efter vår lilla måltid var det bara att ta på sig alls utrustning igen för att klättra nedför.
Vi mötte ett gäng poliser som kom upp när vi skulle ner och när dom fick se min protes så blev det en snackis direkt och dom lovordade mig gott. “Du är dagens hjälte” sa dom. Jag bara tittade ner och sa nja…  

Klättringen var tuff mot kroppen med tanke på att jag inte kan använda högerbenet till fullo så jag var lite slut när jag kom ner men efter några minuters vila så kom man igång igen.
Så nu var det dags att gå förbi glaciären samt dessa stenbumlingar som såg ut som någon hade sprängt ett berg men struntat i resten. Jag trampade så mycket fel så smärtan i benet blev så otrolig att jag tappade tillslut känseln från knät och ner.
Lite obehaglit men jag gav mig f*n på att jag skulle klara detta, jag hade inte så mycket val.
Så vandringen ner tog 4 timmar och när vi kom fram så fanns det inget annat än glädje i kroppen.
Vi hade gjort det, del tre i Holst Challenge!.

Många tankar snurrade i mitt huvud om vad jag hade varit med om.
Jag kramade om Mika, Marcus, Erik & Amanda. förklarade hur bra dom var och tackade verkligen för stödet.
Vi begav oss till restaurangen där vi åt middag sedan var det dags för att sova, och tro mig vi alla sov som barn!.
Dagen efter blev det helikopter till Nikkaluokta där vår hyrbil väntade för att ta oss till flygplatsen.
   
Här slutar vår resa!
MEN jag ska klippa ihop en film om detta för det finns mer att se, så håll ut några dagar så kommer den här med.
TACK alla som har hjälp till att göra detta möjligt, alla sponsorer samt människor.
Och ett STORT TACK till Marcus, Erik, Mika & Amanda utan er skulle jag inte ha gjort detta.. 
Nästa utmaning är kretsloppet den 20 September sen börjar nya planer för Holst Challenge 2015.