Ibland blir det inte som man tänkt sig…

Ni vet ibland när träningen inte alls blir riktigt som man tänkt sig. Energin finns inte alls där och man är bara allmänt klen. Det kan kännas så fruktansvärt frustrerande, särskilt när man verkligen såg fram emot att riva av ett ordentligt pass. Man hade planerat vad man skulle köra och kände sig riktigt taggad innan! Men väl på gymmet blir det inte som planerat… Kanske för att du varit trött hela dagen, kanske för att det är för mycket folk på gymmet och du vet inte var du ska få plats att börja, kanske för att inte hunnit äta som du ska under dagen eller kanske på grund av något helt annat… oavsett kan det vara ganska svårt att tagga till när man redan börjat köra och känner att det går riktigt kasst!

Jag brukar tänka att i slutändan så räknas alla pass, både de bra och de dåliga. Ingen har 100% bra träningspass eller bra dagar (även om det kan verka så i sociala medier ibland), vi får alla kämpa oss igenom de där sega och tunga passen då kroppen och/eller huvudet inte alls vill samarbeta. jag tycker att man ska testa sig fram och försöka se vad som funkar för just dig och vad som funkar just vid det tillfället. Ibland är det ganska skönt att bara skita i det helt, men blir det för ofta kanske man ska ta och fundera över ifall man skulle kunna göra något annorlunda? Samtidigt kanske inte blir så stärkande psykiskt att jämt känna sig tvungen att ta fasta på budskap som ”No Pain, No Gain”, ”Just do it” och ”what doesn’t kill you makes you stronger” eller ”Pain is temporary, pride is forever”…