En tuff natt…

Det känns lite som att jag inte har mina tankar på rätt ställe om man säger så. Jag har svårt att sova, vaknar en gång i timmen och känner mig orolig i kroppen. Vet ej riktigt varför och jag försöker att inte fundera på det utan att komma ur de nedåtgående tankarna. Blev lite nedstämd och ledsen när det började att blöda igår och det känns som jag är tillbaka på ruta ett.
Möjligtvis finns det tillfällen då motståndet känns för stort, där en inkastad handduk ses som en utväg, men jag får inte ge upp. Att ge upp vore lika absurt som att ta en krita, måla upp konturerna av en liggande människa på gatan och sedan lägga sig i det markerade fältet. Det är inte jag. Det har aldrig varit jag.
Det här kanske blir ännu en dag då jag får spela en tuff match mot livet, men då får det bli så. En dag till. Lite att förlora och mycket att vinna. Är det kamp som gäller idag, då tar jag upp kampen. Det spelar ingen roll om andra inte förstår vad jag går igenom. Kanske får jag göra det ensam, kanske får vara min egen bäste vän för en kort stund.
Jag kan ha förlorat mycket, men kom ihåg att jag har trumfkortet kvar; Min möjlighet att formulera tankar som gör det värt det igen. Just därför ger jag inte upp. Inte nu, inte än, inte någonsin, nu ska jag vända det här och må bra!.
Önskar er alla en underbar fredag…