Att jag inte lär mig…

”Motgång är en del av livet. Den kan inte kontrolleras. Vad vi kan kontrollera är hur vi reagerar på den.”

Egentligen vet jag inte hur det började, om det var lusten eller förmågan som försvann först. Jag önskar att jag kunde skriva “som genom ett trollslag”, men det är väl snarare resultatet av några dåliga rundor; för lite tid, för lite träning, begränsad fysträning, och alldeles för dyra bollar. Bara tanken på att slå bort 50 spänn med första slaget kan skrämma vem som helst med lite förnuft i skallen. Kärleken till spelet har förvandlats till negativa tankar som upprepar sig och blir till självuppfyllande profetior.

“Det där gäller väl 98 av 100 av Sveriges golfare”, kommenterar ganska många.

Jag kör nästan alltid till golfbanan med glädje, ändå är det oftast med sluttande axlar och en fruktansvärd nervositet jag kliver upp på första tee. Det motsägelsefulla är ju att jag älskar golf. Det är ett fantastiskt spel och jag vill inget hellre än att hitta tillbaka på något vis.

Jag får väl helt enkelt bara inse ”att jag spelar inte bättre” just nu och gå vidare med min träning så får man hoppas på att både spel och den sanna glädjen kommer tillbaka. Tycker dessa svackor är fruktansvärt frustrerande men men…