Den här sidan vill ingen idrottare se…

Sport (all idrott) är tänkt att vara nöje och lek; men det finns ett ord som alla idrottare kryper till kors för när de nämns – SKADA. Från den mildaste vrickningen till det svåraste brottet är ingen skada någonsin välkommen för idrottare.

Men som idrottare måste man möta en verklighet som en del av oss aldrig kommer att få veta, det är en smärtsam från en hotfull skada för framtiden, en av de tuffaste sakerna man kommer att behöva övervinna – fysiskt och mentalt. Liksom en musiker som använder sitt instrument, eller en vetenskapsman som använder sin utrustning, behöver idrottare att deras kroppar är i toppkondition för att kunna prestera till sin potential.

Även om en majoritet av de skador som diagnostiseras mestadels bara är stukningar & slitningar, är de som verkligen gör skada brott, revor, hjärnskakning mm. Du har antagligen hört talas om det alltför välbekanta främre korsbandet – revor i knäet eller den ökande frekvensen av hjärnskakning inom sport; det är den här typen av skrämmande skador som är en idrottares värsta mardröm. I ett ögonblick kan du bli fråntagen allt du har jobbat så hårt för och tvingas titta från “sidlinjen” i upp till ett år.

Även om många av dessa skador kan förebyggas genom att använda bättre träningsmetoder och tekniker, stretching och ordentlig vila, är många skador som drabbar högpresterande idrottare bara ett resultat av otur.

Jag kan bara referera till mig själv i Österrike för 2,5 vecka sedan, när jag gör ett träningsåk i slalombanan. får ett felskär och ramlar oturligt på vänsterhanden som också fortfarande håller i stavhandaget, det blir en brinnande smärta under några dagar. Jag vill inte (tillåter mig inte) att ge upp utan jag tejpar handen. Tränar två dagar, sedan tävlar två ytterligare dagar med två frakturer på båtbenet i handen (vilket jag får reda på när jag kommer hem till Sverige igen).

Resultatet? Ja, mina drömmar om att vara med i Paralympics 2022 nästintill skrotas och jag även om ajag skrivet detta här idag så vet jag inte riktigt om jag erkänner för mig själv att jag inte kommer att åka.
Rehabprocessen kan vara lång och svår med just den här handskadan, jag har haft gips i 2 veckor. om 4 veckor ska jag göra ny magnetkameraröntgen för att se hur handen läkt. Ser det bra ut blir det ytterligare 4 veckor med gips och några veckors rehab.
Har jag otur blir det operation och garanterat HELA säsongen är körd.

Som idrottare tar detta hårt på psyket och från att satsa under flera år för att nå ett mål som raseras på ett ögonblick känns otrolig mycket, det tar en stund att bearbeta. Jag vet att jag kommer kunna åka och komma tillbaka till tävlingsnivå, men tiden är inte den “rätta” för att dra på mig en skada som denna.

Nu är det REHAB för hela slanten i väntan på dommen från läkare, så det enda jag kan gör är att VÄNTA (vilket inte är min starka sida)