Vaknade av smärta och tårarna rinner…

Jag öppnade ögonen, sakta. Jag vred mig ett halvt varv runt i sängen så att jag låg på ryggen för att undvika någon snedbelastning på benet. Jag blundade igen och försökte förtvivlat somna innan de kom igen… smärtorna, de djävulska hemska smärtorna i knät.
Det kan dröja flera timmar eller så kommer det väldigt intensivt, slumrade en stund, kollade på klockan, det hade gått fem minuter.
Jag suckade, hur mycket smärta har jag haft i mitt liv? Hur många nätter har jag inte gråtit mig till sömns? Men oavsett har jag gått upp på morgonen, skrattat och pratat förståndigt. Men ändå kommer tankar på natten, när jag inte är störd av andra tankar eller annan omgivnings störande ljud.
Jag blundar, och tårar sticker bakom ögonen locken. Jag känner en bekant smärta i mitt hjärta när tankar på allt jag och min familj fått gå igenom… min älskade familj som stöttat och hjälpt, fått härda som följd av kram och gråt.
Jag låter tårar komma, låter dem rinna en liten stund innan jag torkar dem, försöker lugna ner tankar och kropp för att inte känna smärtan. Stänger ögonen och somnar.
En dag kommer jag säker få sova utan som helst några problem, det vet jag. Man skall bara hålla ut och kämpa mot sina mål så kommer allt att ordna sig.

Idag ser jag att solen skiner och inte ett moln finns på himlen, så energin från det vädret gör mig pigg och glad. Hoppas att ni får en underbar dag mina vänner!