Hur ska man tänka…

Här om dagen fick jag en förfrågan av en tjej som kämpar med sin träning om att skriva om hur man håller motivationen uppe.

Så jag tänkte skriva lite om en kommentar jag fick när jag var som sämst, och det var en bekant till mig som sa att  “Jag måste hitta motivation att bli bra först innan jag gör något annat.”.
Hans respons var “Man kan inte bara vänta tills man är motiverad att göra allt i livet, en del saker måste man bara göra ändå. Om jag skulle vänta tills jag blev motiverad med att åka till jobbet så skulle jag aldrig komma iväg.”.

Visst har han en poäng. Vi känner inte alltid motivation till arbetet som står framför oss. Entrepenören orkar inte varje dag kämpa för att utveckla sin affärsidé, elitidrottaren längtar inte varje morgon att bege sig till träningshallen och även forskarna ledsnar på sina egna studier vissa dagar. Ibland gör det de dem behöver ändå för att nå sina mål. De har alltså en långsiktig motivationkraft som hjälper dem att åka till jobbet trots att de inte känner att det är givande här och nu. Så där har min vän fel. Om man aldrig känner sig motiverad så kanske man bör byta riktning i livet, men om man har känt motivation och vet med sig att det är någonting som kommer att löna sig i längden så går det fortfarande att kämpa för trots att dagen ser dyster ut.

En del dagar kan vi tänka på alla de saker som kommer bli så mycket bättre i famtiden, men ändå inte känna att dessa saker motiverar oss, och så kommer det att vara. Vi är inte alltid motiverade, och vi känner inte alltid inspiration till att göra förändringar eller jobba hårt för någonting. Det är Okej att ta några steg tillbaka eller stanna upp ibland, för min erfarenhet säger att det kommer att vända så länge man är öppen för att må bättre igen. Men, ibland är det som min vän säger, att man måste göra vissa saker ändå och när motivationen kommer tillbaka kommer man nog tacka sig själv över att man fortsatte att kämpa i motvind och inte lät sig drivas tillbaka.