Det finns lite glädje i alla fall…. Nu så!

Igår så skulle jag prova löpning och jag blev lite förvånad att den inte gjorde ont när jag drog på proteshylsan.
Så jag, Marcus & Amanda tittade på varandra, sen sa jag: -det känns förvånansvärt bra, vi testar en runda.
Började med lite uppvärmning på vägen mot löparslingan, sedan gav vi oss iväg med förhoppning om att jag skulle komma tillbaka i ett stycke.
Och tro det eller ej, det gick riktigt bra utan extrema smärtor, 5km på 26 minuter blev den första rundan med mitt sargade ben.
Tiden var okej men jag förväntade mig inget superresultat utan detta var mer en test för att se hur benet reagerar.
När jag kom hen så skulle jag ta av mig protesen och då såg jag hur det såg ut (Och nej jag kommer inte lägga upp några bilder här på det).
Man kan säga att det ser ut som ett kulhål vid sidan av knät sen några jack i knävecket som håller på att läka.
Så det var lite sådär om man säger så, men in i duschen och tvätta sen smörja in så det skall bli bättre.
Protesen fick stå i sovrummet för resten av kvällen, så jag fick damma av de gamla kryckorna och hoppa runt i min lägenhet som aldrig förr.
Skönt på ett sätt att låta benet få lufta och vila lite, det händer ju inte allt för ofta om man säger så.
Idag är benet lite skörare än vanligt men det är för att det är känsligt vid huden runt sårskorporna när jag har på min protes.
Det skaver och trycker oerhört mycket på dagarna så just nu när jag är på kontoret så tar jag av protesen så benet får återhämta sig lite.
MEN annars förutom det så mår jag F A N T A S T I S K T.
Så nu är bet bara att behålla leendet och jobba på…